Mother of Tears

Dario Argento har till slut gjort den sista filmen i sin trilogi om häxor.
(Suspiria, Inferno och nu Mother of Tears.)
Det var med en viss tveksam förväntan jag började se filmen eftersom jag inte tycker han gjort någonting bra sen Opera från 1987. Tyvärr blev jag inte så lite besviken. Det finns inget kvar av Argentos briljans som regissör av sina skräckepos från 70-80-90 talet. Vart tog de hisnande vackra kameraarbetet vägen? Den suggestiva musiken av Goblin? Giallon?
Denna film kändes inte alls som det ens var han som gjort den, vilken klåpare som helst hade kunnat hafsa igenom denna sörja till film. Första mordscenen var rent skrattretande överdriven och blir därför inte skrämmande överhuvudtaget och sätter tonen för resten av filmen.
Faktum är att början var dålig, mitten sämre och slutet ännu sämre.
Jag får helt enkelt försöka förtränga denna film och istället dra mig till minnes hans storhetstid med rullar såsom Deep Red, Tenebre, Suspira, Phenomena och Opera.
Det är ju iofs på gång en ny film med den lovande titeln "Giallo" som kommer 2009 så den gode Argento har ju alla möjligheter att skärpa till sig då den ju knappast kan bli sämre än bottennappet Mother of Tears.